Jag har nu läst klart Herakles, från senaste blogginlägget till slutet var historien mycket händelserik men inte lika innefattande och precis som innan, i slutet gick Kalifatides igenom slutet på denna episka resa Herakles gör och hans sista upptåg genom världen.
Jag anser att slutet var lite annorlunda mot mina förväntningar men det var också lite av charmen med bokens slut. Att just denne kritiserade hjälte fick sluta i plågor, nästan som han besonade sina straff genom livets gång. Om jag ska sammanfatta mina känslor om slutet så är det just att jag blev tagen hur tempot i hans bragder ökade och man fick en helhets överblick över hur stor Herakles egentligen var. Men jag har otaliga gånger läst böcker då jag skakade och var nästan kallsvettig när jag läst den sista sidan, men i Herakles så blev jag inte tagen på samma sätt. I alla fall inte med samma reaktion, här blev jag nästan rörd av de vackra slutorden i boken och läste dessa ord ett antal gånger innan jag stängde boken för sista gången. Ett exempel på detta är på sidan 316 då Kalifatides skriver under Herakles sista andetag; "Ingenting tydde på att han lyckats. Mycket ont haade han åstadkommit. Inte heller det syntes. Världen var lika vacker som alltid."
Med dom order tycker jag att Kalifatides sammanfattar hela Herakles liv och bragder i några meningar, vilket också jag relaterar till många hjältedåd i verkligheten, visst påverkas livet för de som får en son eller en dotter räddad av en man från en buss men för de som påstår att de förändrat världen med deras dåd har fel. Världen och alla människor runt om är så mycket större än vad en individ är, oavsett vad han/hon åstadkommit.
Referensen till Atlas på sista sidan var också en av de meningar i boken jag fastnade för och läste en extra gång innan jag slutade, den lyder "Dennes bror, Atlas, fortsatte att bära himmlavalvet på sina axlar. Av allt att döma gör han det än."
Med dessa ord tror jag att Kalifatides referar till att det faktiskt finns en länk mellan oss på jorden och paradiset alla vill nå, och för att slå lås på min teori om att vi inte är större än världen så passar detta citat perfekt in, oavsett vad vi gör i detta liv så finns det alltid något större som inte påverkas av vårt agerande. Med dessa avslutande ord slår Kalifatides in den sista spiken i sin roman, ger läsaren något att tänka på och på ett vackert sett beskriver att Herakles liv på denna jord inte ändrade något, världen var lika vacker som alltid.
xoxo. Mr. Fashion, din filosof under antiken.
tisdag 5 maj 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)