Reflektion

Helvetet för mig behöver inte vara den platsen långt ned i underjorden där Lucifer härskar, då jag inte är en troende kristen anser jag att helvetet kan vara den plats som är utsatt under den tiden. Förintelselägrerna, Stalins arbetsläger, tsunamiområdena 2004, Haiti efter jordbävningen. Alla tänkbara kandidater för helvetet, för mig innebär helvetet just den plats där vi absolut inte vill vara och vistas under en längre tid. Den plats vi avskyr mest, alltså är inte helvetet bundet utan tar olika former på olika platser vid olika tidpunkter. Alltså kan jag konstatera för mig själv att jag inte anser att helvetet är en symbol utan en plats, en plats som finns tillgänglig för alla jorden över, en plats som kan ta vilken form den vill, när den vill och hur länge den vill.

Jag anser inte att vi behöver symboler för ont eller gott, vi använder dessa för att försäkra oss om skillnaden mellan dessa två. Men i vissa fall kanske skillnaden är hårfin? Är då symbolen skillnaden? I många fall kan man försäkra sig om vad som är det onda eller goda utan en symbol, men ta mig inte fel, jag är intresserad av symboler men jag är osäker om de är så fullt nödvändiga när mycket av det onda och goda är uppenbart. Men kanske det kommer från symbolerna? Att vi har blivit så symbol- och stereotypskadade att vi ser allt som ont eller gott tack vare symbolernas inverkan? Att i kyran ser vi en symbol omringad av änglar och himmel medans vi ser ett pentagram omgivet av mörker och död och tack vare detta har vi fått vår uppfattning?

xoxo, Mr. Fashion, din krucifix i Exrocisten.