Nu, cirka en vecka efter jag spelat in mitt sommarprat sitter jag här och skriver en reflektion om projektet. Först och främst flöder ironin då vi spelar in ett sommarprat en vecka innan sportlovet, men nu är våren på väg! Men jag ska inte klaga, det här var ett annorlunda projekt på ett positivt sätt.
Min första och direkta känsla om projektet var att det var underhållande och jag kände en tillfredsställelse när jag uttalade det sista ordet. Det var som tidigare nämt ett roligt projekt som man inte gör varje dag, men omväxling i skolan är precis vad vi behöver, både elever och lärare.
Eftersom sommarpratet var som ett tal är det underförstått att manuset är som ett talmanus. Då innehåller det självklart retoriska medel, jag använde mig av anaforer, alltså upprepande av samma mening eller ord vilket ger talet en tyngd. Jag använde mig också av en slags trikolon, där man första säger en mening, sen kommer "först då kan vi ta oss hem". Sist men inte minst använde jag mig av varianter av retoriska frågor där jag försöker sätta lyssnaren in i situationen och känna igen sig.
Nu har jag inte riktigt facit i handen så jag kan inte komma på något jag skulle gjort annorlunda med arbetet. Det är en fråga jag tänker ställa mig själv efter jag fått tillbaks arbetet förhoppningsvis med lite negativ kritik.
Sen har jag aldrig haft svårt att höra min egen röst då jag tycker om att tala inför folk och höras. Men jag måste erkänna att det var annorlunda att höra sin röst genom ett par högtalarare, men det är inget jag haft eller hade svårt för. Så för in del fanns det ingen rädsla att överkomma.
Jag fann ingen direkt skillnad på inläst och skriven text. Båda är skrivna av mig men när jag får chansen att prata det jag skrivit känns det som att jag kunde lägga lite mer tyngd och inlevelse i vad jag sa. Men jag tror samtidigt att just det är det svåraste med att tala och spela in det förhållandevis till att skriva. Men jag gillar att skriva mina tankar och berättelser så varför inte läsa upp texten sen?
Lärarens insats alltså. Jag fann den närmast felfri med bra instruktioner och det var inte mycket som var oklart för min del. Om tiden fanns till (vilket jag tvivlar att det fanns) så skulle en genomläsning av elevens text innan inspelning var nyttigt så läraren kunde peka ut vad som behövdes förbättras samt att lägga hur man behöver skriva för att förbättra varje elevs prestationer. Jag fick själv reda på detta, dock var det när jag själv frågade hur min tolkning av texten skulle uppnå kriterierna och vilka olika aspekter jag skulle ta med. Men överlag är jag definitivt nöjd med lärarens insats, det är innovativt och nytänkande.
Lite sportlovsfashion för den trogne läsaren som pricken över i:t!
http://www.freeride.se/img/photo/normal/d3da139d1aac00b47a1b8ee5c1b284c1.jpg
Vilken klänning!
xoxo. Mr. Fashion, din wienerschnitzel och öl i backen.
tisdag 9 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar